Vårt faltak i siffror

• Taklängd: 28 m * 2 (ca 175 kvm)
• Takhöjd: ca 3,1 m
• Taklutning: 30 grader
• Undertak: Råspont, diffussionsöppen underlagsduk, RAW HP235
• Ströläkt: 25×50 mm, cc 600 mm
• Bärläkt: 28×70 mm, cc 600 mm
• Falor: Kärnrik furu, 145×22 mm från Österby Brädgård
• Åtgång falor: ca 520 st (130 underfalor, 130 överfalor per taksida)
• Infästning underfalor: Träskruv för utomhusbruk, 4,5 x 45 mm, total skruvåtgång ca 1560 st
• Infästning överfalor: Träskruv för utomhusbruk, 5,0 x 70 mm, total skruvåtgång ca 3120 st
• Nockbrädor: råplan i kärnrik furu, 23×120 mm & 23×145 mm
• Vindskivor: råplan i kärnrik furu, 23×170 mm
• Vattbräda: råplan i kärnrik furu, 23×95 mm
• Tidsåtgång: ca 40-50 arbetstimmar

Självlärd faltaksläggare

Efter ca två veckors byggande kan vi konstatera att vissa moment inte helt oväntat tagit längre tid än vi planerat och att vi därför ligger lite efter tidsplanen.

För att vara så effektiva som möjligt men även för att hålla ned kostnaderna har vi därför tillsammans med snickarna bestämt att vi själva ska ta hand om det yttre skalet, d v s yttertak och fasadpanel och att snickarna ska koncentrera sig på de inre delarna – regla upp innerväggar och mellanbjälklag.

Så i lördags (dagen efter att vi fått på takduken) började vi lite trevande försöka oss på att montera faltaket.

Våra snickare hade inte lagt något faltak tidigare så därifrån kunde vi inte få så mycket hjälp.

Istället har jag försökt läsa på så mycket som möjligt själv om hur falorna ska monteras (återigen var Svenskt Trä’s Träguiden en utmärkt källa). Dessutom har jag pratat med Göran – en trevlig och kunnig herre på Österby brädgård som gett värdefulla tips och råd.

Några ”genvägar”

Falorna som vi beställt har lite varierad längd, antingen 3,3 m eller 3,6 m. För att spara lite tid bestämde vi oss för att montera alla falorna okapade och sedan kapa taket till rätt längd på plats med cirkelsåg. Det ger oss också fördelen att kunna välja takutsprång (hur mycket falorna ska sticka ut över takfoten) när taket väl är på plats.

Dessutom valde vi att montera falorna obehandlade, utan att stryka dem med någon sorts träskydd. Inte helt optimalt, och hade vi haft obegränsat med tid hade det såklart varit bättre att stryka alla brädor åtminstone en gång före montering. Men det som till slut fällde avgörandet var att vi inte kunde få tag i Auson’s tjärvitriol med så kort varsel så i valet mellan att montera taket obehandlat och att inte kunna montera det alls på den här Idreresan valde vi att montera det obehandlat.

Två olika sätt att montera falorna

Det finns två olika sätt att montera falorna, antingen med överfalorna vända ”upp och ned” så att dräneringsspåren på under- och överfalor möter varandra, eller med alla falor vända åt samma håll.

Göran berättade att man förr i tiden, innan man hade vare sig takduk eller råspont under falorna, ofta valde det förstnämnda sättet eftersom det troligen rent funktionellt är lite bättre. Samtidigt blir det krångligare att montera eftersom man behöver tillverka olika över- och underfalor. En fala är nämligen hyvlad på ena sidan och finsågad på den andra och då man vill ha den finsågade sidan vänd uppåt bör man alltså tillverka överfalor med dräneringsspåren på den andra sidan och inte bara vända på den.

Jag hör själv hur krångligt det låter när jag förklarar men summan av kardemumman var i alla fall att vi bestämde oss för att montera alla falor åt samma håll, med dräneringsspåren uppåt, vilket också var vad Göran rekommenderade.

Faltaksläggning

Själva monteringen av falorna är egentligen rätt okomplicerad.

Man börjar med att lägga ut ett antal underfalor på bärläkten med ett avstånd på ca 70-75 mm. Vi tänkte att 5 mm hit eller dit kan väl inte spela så stor roll – men det kan det visst. Återkommer till det senare!

Vi valde ett avstånd på 70 mm och tillverkade därför två klossar som kunde användas för att enkelt läggas emellan brädorna.

Enklast är sedan om en person sitter uppe på taknocken och fäster brädan i den översta bärläkten medan en andra person fäster brädan i bärläkten längst ned mot takfoten.

Falorna kan spikas eller skruvas

Falorna kan fästas med spik eller skruv, det verkar finnas lite för- och nackdelar med bägge alternativen men vi valde skruv eftersom det blir enklare att justera om en bräda fästs fel eller om man i framtiden behöver byta ut någon enstaka fala.

Vi valde att lägga ströläkt på 25×50 mm och bärläkt på 28×70 mm

Vi valde 60 cm avstånd mellan såväl ströläkt som bärläkt. Lite beroende på takets längd och lutning samt förväntad snölast kan ett avstånd på 50-100 cm väljas på bärläkten enligt Träguidens principlösning. Vi valde ett avstånd i det lägre intervallet för att vara på den säkra sidan.

Underfalorna fäste vi genom att skruva en 45 mm lång träskruv genom falans mitt och ned i bärläkten. Skruv eller spik ska helst inte gå igenom bärläkten eftersom den vid stora snömängder kan svikta ned och då riskerar genomgående spik eller skruv i värsta fall göra hål på takpappen.

När vi skruvat fast några underfalor var det så dags för överfalorna.

Dessa placeras mitt emellan två underfalor och vid ett mellanrum på 70-75 mm täckte överfalan dräneringsspåren på underfalan.

Göran rekommenderade att hela dräneringsspåret på underfalan täcks av överfalan och rent estetiskt kändes detta naturligt så vi körde på det.

Överfalan fäste vi med två 70 mm skruvar i varje bärläkt. Observera att skruvarna inte ska skruvas genom underfalan utan bara i bärläkten. Detta för att träet ska kunna röra på sig.

Svårare än så är det egentligen inte.

Vi valde att skruva brädorna på tre ställen (längst ned, längst upp och i mitten) i första skedet för att spara lite tid. Själva skruvandet tar annars en del tid, särskilt eftersom man måste förflytta sig upp och ned längs taket för att komma åt att skruva överallt.

Svårt att mäta sig till ett perfekt avslut

När vi började närma oss slutet på första takhalvan försökte vi komma på ett bra sätt att räkna oss fram till hur vi skulle få ett jämnt avslut på falorna. Vi ville ju helst få till ett avslut med en hel falas bredd, utan att tvingas klyva den. Vi tänkte att om vi började ta hänsyn till återstående taklängd i god tid, borde vi kunna lösa detta genom att justera avståndet mellan varje fala med någon mm så att det skulle gå jämnt ut.

Men att räkna på detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Åtminstone för oss. Vi försökte på olika sätt; genom att mäta återstående taklängd och dividera med bredden på en fala, samt att lägga små falbitar som mall.
Men när vi närmade oss slutet av taket stämde det ändå inte med våra ”uträkningar”.

På första takhalvan hade vi tur och det gick jämnt ut på antalet hela underfalor. Men på andra takhalvan blev det ”fel” och när vi kom till slutet av taket skulle vi behöva klyva en fala.

Men att klyva en fala på mitten kändes som lite av ett misslyckande så istället skruvade vi fast en ”slutfala” där vi ville ha den och sedan lossade vi på skruvarna på ett antal falor, justerade avstående mellan dem något och efter att ha jobbat oss bakåt och lossat på ett 20-tal falor fick vi till ett bra avslut.

Den uppmärksamme undrar nu såklart hur avslutet kunde bli bra på ena takhalvan men inte på den andra. Givet att man håller samma avstånd mellan brädorna borde ju avslutet hamna på samma ställe på bägge takhalvor?!

Avståndet mellan falorna viktigare än man tror

Jag nämnde ju tidigare att vi inte trodde att det lite flytande rekommenderade avståndet mellan falorna på 70-75 mm skulle spela någon roll. Men när vi hade lagt halva taket kom vi på att det kanske vore en god idé att kontrollera att falorna vi beställt faktiskt skulle räcka till hela taket. Nu när vi kunde räkna hur många falor som hade gått åt i halvtid var det ju enkelt gjort.

Till min förskräckelse insåg jag att det gått åt 262 falor till ena takhalvan och att de 521 falorna vi hade haft från början inte skulle räcka till andra sidan. Det skulle fattas några enstaka brädor.

Efter lite snabbt överslag insåg vi att det var avståndet på 70 mm som vi valt mellan falorna som spökade. 5 mm avståndsskillnad mellan varje bräda visade sig bli ganska mycket när man slår ut det på ett 28 m långt tak. Hade vi valt 75 mm avstånd mellan brädorna hade det varit lugnt!

Ytterligare lite hjärngympa senare kommer vi fram till att om vi ökar upp avståndet mellan brädorna till 75 mm på andra takhalvan så borde vi kunna klara oss på håret! Eftersom takhalvorna aldrig kommer att ses samtidigt var vi rätt säkra på att man inte kommer att lägga märke till att det är lite olika avstånd mellan brädorna.

Några tusen skruvar senare

Och ca en halvtimma innan regnvädret som SMHI varnat för i flera dagar drar in skruvar vi i den sista skruven i den sista falan. Klockan är strax efter 22 på kvällen tis den 6:e augusti och vi har kört på utan rast i många timmar nu. Utmattade men glada över att vara klara med takläggningen går vi in i husbilen och lagar till en sen middag.

Träskydd och Detaljer återstår

Nu återstår det att montera nockbrädor, vindskivor och vattbrädor, kapa takbrädorna till rätt längd samt att träskyddsbehandla taket för bättre hållbarhet.

Hur många falor som blev över? Gissa! Tre.